Jag läser mycket och ser alltid till att ha en bok att läsa en stund innan det är sovdags. På mitt nattduksbord just nu ligger Errol Flynns självbiografi ”Hela mitt syndiga liv”. När jag var tonåring hade jag en djup fascination för Errol Flynn, för att inte säga förälskelse till och med. Jag älskade det charmiga leendet och de lite halvfåniga äventyrsspäckade filmerna. Speciellt favoriserades de filmer där Olivia de Havilland fick vara hans motspelerska eftersom hon är min namne och dessutom vacker som få. Olivia de Havilland och Errol Flynn hade dessutom en sådan fin karismatisk harmoni mellan sig som verkligen gjorde sig bra för vita duken. Charmen och och glimten i ögat på den karln gick verkligen inte av för hackor och om ens hälften av historierna i den här boken är något sånär sanningsenliga måste han ha levt ett väldigt händelserikt och fullspäckat liv. Full fart framåt för den där stiliga mannen från Tasmanien som hamnade i filmbranchen och blev en av de stora äventyrshjältarna någonsin. Kanske lite för vilt leverne ibland men vad tusan gör det, det blir ju en spännande läsning. Den där herr Flynn var nog allt en riktig historieberättare och man kan verkligen se framför sig hur han sitter och spinner ihop historierna till boken samtidigt som han läppjar på en drink och röker en cigarett.
I read a lot and I always make sure that I have a book on the table by the bed. Now I’m reading ”My wicked, wicked ways” by Errol Flynn. Filled with the most thrilling adventures, albeit some of them maybe just the imaginations of mr. Flynn, it’s a great book. And while reading it one really can picture the dashing and charming man that Errol Flynn was.
